Informationen, minnet och motivationen

Vart tar den vägen? All den där informationen och kunskapen som man inte minns att man har. Den har ju gått in i huvet och inte har det märkts att den runnit ut igen. En del information gör ju dessutom så man blir lite upprörd.

Idag i arla morgonstunden läste jag både det ena och det andra. En del av det jag läste gick jag igång på, det bidrog till höjd puls och var därför en form av motivationshöjande inspel. Motivationen är viktig för inlärningen, skriver Martin Ingvar (http://martin.ingvar.com/nio-laxor-till-skolan/). Enligt min erfarenhet är motivationen viktig för all sorts förändringsarbete. Motivationen ger oss möjlighet att avväga om förändringen är värd att genomföra; vilka steg vi behöver ta och förhoppningsvis ger den en del kraft för själva genomförandet. Martin Ingvar skriver vidare om vikten av den lugna ron och möjligheten att få tid och assistans att förstå det som behöver förändras. Vi behöver utesluta andra intryck under inlärning som vi vill minnas länge.

När jag läst denna tankeväckande och kunskapsstinna artikel ser jag en notering om att Mick Jagger har varit på en av sina exfruars begravning. Men det är inte begravningen som fastnar i mitt kortminne; det är att Mick J är 70 år!! Hur gick det till? I och för sig har han sprungit över scenen i sina kalsonger i många år – men när blev han 70? När goda vännen blev 70 år så tyckte hon att hon passerat en jobbig åldersgräns. Där jag sitter med kaffekoppen undrar jag om han Mick tänker likadant. De tankar som går igenom huvet tror jag dock inte kommer att stanna så länge, glömskan lägger sig nog snart. Fast jag gick igång även på detta.

Jag gissar att fler än jag inleder morgonen med någon form av omvärldsuppdatering via de media vi har runt om kring oss. Från mitt husorgan ÖP får jag den lokala informationen och andra media ger mig andra perspektiv. Hela tiden händer det massor med saker i världen och jag kan sitta här i fåtöljen, följa med, uppröras och förundras. Men snart behöver jag nog en kurs i hur man avskärmar det som inte är viktigt; hjärnan behöver ta en sak i taget för de saker som man vill ska stanna kvar. Och bli en del av en själv och min bild är att detta sker nästan omärkligt. När den ökade kunskaps-och erfarenhetsmängden sedan bara finns där. Nästan lika märklig företeelse som detta att andra företeelser bara försvinner.

Fåtöljen är min arbetsmiljö en del av dagen. Jag tar med mig pärmen, kaffekoppen och det materiel jag vill fördjupa mig i. Jag uppmuntrar mig själv att läsa, fundera och reflektera. Ibland skriver jag in någon notering. När det blir spännande ökar min motivation att söka vidare för att sedan ta kontakt med dem som vet mer.
Men ibland undrar jag hur mycket som ryms i huvet och/eller i kroppen. För minnet finns på båda ställena. Min framtid är kortare nu än förr, vissa saker är mycket lättare, oviktigare och ointressantare än förut. Men det som ÄR viktigt, det är lika viktigt nu. Som då. Det har stannat kvar i mig – trots allt informationsbrus. Eller tack vare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s